Logga inRegistrera dig som användareKontakt

Föreningens första 10 år

 

I Släkföreningens skriftserie nr 3 som utgavs år 1955 tecknar dåvarande
ordföranden överste Gustaf Smith bilden av den verksamhet som bedrivits under
föreningens första årtionde. 

 

VÅRT FÖRSTA DECENNIUM

 

(En kort återblick på verksamheten inom Släktföreningen Smith från Strömstad
under åren 1945-1955)

 

Intresset för människan, individen och för den miljö i vilken hon vuxit upp såväl
som för vissa karaktäristiska drag inom en släkt, har sedan seklets början alltmer
ökats och bl. a. tagit sig uttryck i bildandet av släktföreningar inom såväl adliga
som borgerliga släkter. Naturligtvis sammanhänger detta också i hög grad med
vår tids nyvaknade intresse för det förgångna och dess minnen, det må vara
minnen »från fornstora dar» eller från far och farfar. Gamla möbler som för
hundra år sedan vräktes ut i visthusbodar och på vindar, tillvaratagas nu
omsorgsfullt och restaureras pietetsfullt som dyrbara släktarv, och det har blivit
en stolthet för hemmen, även de unga, att ha antika värden bland tavlor, möbler,
ljuskronor och husgeråd. Det gamla och förgångna har för vår nu levande
generation fått nytt liv och blomma[ upp allteftersom vi genom 'forskningar och
litteratur fått en sannare och intressantare bild av vad som varit. »Från släkten
har det kommit, till släkten skall det gå...».

 

Släkten Smith var länge en typisk västkustsläkt, vars förbindelser med England
och Holland nog voro bättre än dem med Stockholm och östra delen av Sverige.
Sjövägen kom man till Strömstad, Grebbestad, Uddevalla och Göteborg, men
även ut på Nordsjön och Atlanten. Det var först sedan köpmannen och
skeppsredaren Rutger Smith i Strömstad låtit sin talrika barnaskara söka sig ut till
andra delar av landet, som släkten Smith blev mera allmänt känd. Framför allt
var det naturligtvis Emilie Flygare-Carlén som genom sin långa levnad i
huvudstaden gjorde sitt släktnamn känt och aktat. Även till vårt grannland Norge
kom representanter för släktens både första och fjärde gren.

 

Ett århundrade senare var Smithska släkten ganska stor och utbredd över hela
landet. Den forna personliga gemenskapen och sammanhållningen var numera
vida svårare och det fanns många släktingar som man ej ens kände till namnet.
Den år 1885 påbörjade Svenska Släktkalendern blev dock ett medel att väcka
intresse för de många borgerliga släkter, som undan för undan infördes i de nya
årgångarna av kalendern.

 

Redan på 1920-talet diskuterade Anders Smith och jag i mitt föräldrahem frågan
om bildandet av en släktförening. Vi kom rätt snart till slutsatsen att frågan
krävde noggrann eftertanke och en del förarbeten. Anders tog kontakt med Jan
Smith i Strömstad, som ju befann sig i släktens s. a. s. andliga medelpunkt, och
rådgjorde även med flera andra släktingar om möjligheterna. I mitten av
1930-talet hade nog förslaget avancerat rätt långt, men så kom andra
världskriget och allt vad därmed följde. Man fick viktigare saker att tänka på än
släktföreningar. I början sv år 1945 togs frågan upp igen, och fram på sommaren
beslöts att görs ett försök. Anders. Jan i Strömstad och undertecknad författade
och utsände ett upprop tilt så många släktmedlemmar som vi kände till, och i den
skrivelse som daterades den 27 juli 1945 gjordes en förfrågan, om adressaten
ville vara med om att bilda en släktförening samt i sådant fall infinna sig till ett
konstituerande möte i fädernestaden Strömstad lördagen den 18 augusti 1945.
Om förhinder att närvara förelåge, anhöllo inbjudarna om skriftligt meddelande,
därest intresse förefunnes för bildande av en släktförening.

 

Resultatet blev mycket positivt, i det att 88 av de tillskrivna anslöto sig till
förslaget. Av dessa inträffade 45 personligen vid mötet i Strömstad och kunna
således räknas till föreningens stiftare. Anmälningarna voro ställda till
häradshövding Jan Smith, som fungerade som värd för de ankommande.

 

Flera voro långväga, från Norge kom bi. a, Lila Bakke, Sita Smith och Alfhild
Buebboltz och Birgit Du Rietz kom ända från Boliden.

 

 

Första släktmötet i Strömstad den 18-19 aug 1945.

 

En ljuvlig västkustsol förgyllde det vackra Strömstad, där badsäsongen började
nalkas sitt slut.

 

Samlingen ägde rum lördagen den 18 augusti kl. 15.00 på tingshuset i staden,
där Jan Smith hälsade välkommen.! Även om många ansikten voro nya för litet
var, dröjde det ej länge förrän det goda Smithska humöret tog ut sin rätt och en
altmän förbrödring vidtog. Anders Smith valdes enhälligt att leds dagens
förhandlingar och det av initiativtagarna uppgjorda stadgeförslaget genomgås lätt
och lekande. Gudskelov fanns det ej många byråkrater och bokstavsträlar bland
de närvarande. Seden stadgeförslaget klubbats, valdes en styrelse med ord-
förande och sex övriga ledamöter. Efter vederbörlig konstituering kom den att
bestå av

 

ordförande Skeppsredare
v. ordf.
historiograf
sekreterare
skattmästare
klubbmästare
v. klubbmäst.

Anders Smith
Överste Gustaf Smith
Häradshöfding Jan Smith
Disponent Gösta Smith
Doktor Inge Smith
Direktör Olof Smith
Fru Dita Gahm

 

Till revisorer valdes Major Uno Jakobsson och konsul Curt Nycander och till
deras suppleanter Fröken Ingrid Smith samt kapten Claes Smith.

 

Till hedersledamot utsågs enhälligt den gamle Direktör Sigurd Smith. Såsom
ständiga medlemmar anmälde sig 18 av de närvarande, vilket från början gav
den nystartade föreningen en liten kassabehållning.

 

Efter förhandlingarna begav man sig till Rutger och Margareta Smiths
minnesvård å Strömstads vackra, lummiga kyrkogård, där en vacker krans
nedlades inför Emilie Carléns föräldrars sista vilorum. Vice ordf, tolkade i ett
minnestal de närvarandes vördnad och tacksamhet

 

Härefter samlades man nere vid järnvägsstationen framför den vackra bysten av
vår frejdade författarinna, varvid även här en ståtlig krans nedlades. I vice ordf.
anförande framhöll han att »Rosen på Tistelön» själv var värd att hyllas med
doftande rosor.

 

På kvällen var släktmiddag anordnad å restaurant Skagerak, där släkten och
släktföreningen var föremål för flera tal. Den unge Claes Jakobsson bidrog med
vacker sång, kvarvarande badgäster betraktade med välvilja de församlade
släktingarna, och fjärden därutanför drömde i aftonljus medan dansen tråddes av
gamla och unga.

 

Söndagen agnades åt en synnerligen trevlig utfärd till Nordkoster, där man på
Miltons pensionat avåt en god och glad lunch samt enhälligt antog en för dagen
komponerad släktvisa.

 

Och dagen därpå började tåg och bitar att rulla ut från vår gamla stamort med
släktmedlemmar fyllda av goda föresatser att redan nästföljande år samlas till
släktmöte.

 

Som en liten »fotnot» kan antecknas, att på söndagseftermiddagen filmen
»Rosen på Tistelön» rullades på en av stadens biografer - förvisso till
släktföreningens ära.

 

 

Andra släktmötet I Stockholm den 20-21 mal 1946.

 

Nio månader efter det konstituerande sammanträdet i Strömstad var man redo
att ånyo samlas till släktmöte, denna gång i Stockholm. Måndagen den 20 maj
1946 kl. 15.00 fylldes Stockholms Handelskammares statliga lokaler av en skara
förväntansfulla deltagare, bland vilka märktes flera som ej varit med första
gången i Strömstad. Anders Smith förde ordförandeklubban.

 

De preliminärt antagna stadgarna genomgingos, varvid lydelsen av § 1 vållade
åtskillig diskussion. Man ville nämligen skapa klara linjer för avgörandet om vilka
som vore berättigade att ingå som medlemmar i släktföreningen, särskilt
beträffande kvinnor som genom gifte övergått i annan släkt samt deras
efterkommande Genom att det beslöts att i styrelsens hand lägga avgörandet om
inträde i varje särskilt fall, ansågos tillräckliga garantier ha skapats.

 

Alla funktionärer omvaldes och den gamle Sigurd Smith fick ett
hyllningstelegram.

 

Härefter förflyttade man sig ut till Norra kyrkogården där en vacker krans
nedlades på Emilie Flygare-Carléns grav.

 

Kl. 19.00 samlades deltagarna å Sjöofficersmässen på Skeppsholmen, i vars
trivsamma lokaler en utmärkt middag var anordnad. Stämningen var god och
glad. Även för Norge och våra norska släktingar talades vid bordet, och
kommendörkaptenen Jens Ludvig Höst svarade.

 

Efter middagen föredrog häradshövding Jan Smith en del citat ur litteraturen om
Emilie Flygare-Carlén, varigenom han skapade en vacker och allsidig bild av den
märkliga författarinnan, varefter Helga Smith, med tillhjälp av en del ungdomar,
framförde ett alldeles förtjusande litet skådespel från anno dazumal i stiltrogna
kostymer. Författarinnan-direktrisen och hennes sujetter mötte stormande bifall
från del tacksamma auditoriet. Och så tråddes dansen i den ljusa vårnatten, allt
under det att de bistra amiralerna på väggarna allt välvilligare blickade ner på
ungdomen och fägringen av år 1946. Det förgångna och nuet smälte samman i
denna miljö, som mer än många andra passade en gammal västkustsläkt.

 

Dagen därpå fångades släktmedlemmarna av storstaden och dess växlande
möjligheter och vår krönika har intet särskilt alt förtälja. I släktmötet deltogo 66
medlemmar.

 

 

Tredje släktmötet I Göteborg den 23-24 maj 1947.

 

Nu stod Göteborg i högtur. Dita Gahm debuterade som släktklubbmästare med
den äran. Arthur och Dita hade nedlagt ett stort arbete på att göra allt för
gästernas trevnad. De icke blott utövade gästvänlighet i sitt eget hem, utan
upplät även sin sommarvilla vid Hindås, för ett halvt dussin deltagare, vilka njöto
av den rena luften och landets nattliga tystnad. Deltagarantalet var c:a 70,
varibland ett tiotal norska fränder. Bland andra långväga resande märktes fru
Jenny Estberg-Read (avliden 1955) samt hennes son, den ungdomliga engelske
brigadgeneralen Eric Read.

 

På fredagskvällen den 23 maj började resande gäster samlas i Göteborg och på
lördagen den 24 öppnade Anders Smith släktmötet kl. 18.00 i
Trädgårdsföreningens lokaler, inramade av Göteborgsvårens ljuvligaste grönska,
med sol och fågelsång.

 

Föreningsangelägenheterna överstökades rätt snart, och den gamle Sigurd
Smith, som personligen infann sig under mötet, hälsades hjärtligt, även i
egenskap av hedersledamot. Under stämman diskuterades bl. a. lampliga platser
för släktföreningens kommande sammanträden ävensom tidsintervallerna.
Alltjämt vidhöll flertalet att man borde sammanträffa en gång årligen, i enlighet
med stadgarnas § 7. Man beslöt vidare att ett porträttgalleri skulle skapas genom
att varje medlem skulle insända sitt foto till sekreteraren. Jag är ej övertygad om
att sekreteraren nu, 8 år senare, fått ett enda sådant, i varje fall inte mitt eget!

 

Till sist beslöts att anstalter skulle vidtagas för att i den kommande upplaga av
Svenska Släktkalendern, där släkten Smith ånyo komme att intagas, även
återinföra »Fjärde grenen» med dess härstamning från Emilie Carléns broder
Edvard samt komplettera »Första grenen» med de till Norge inflyttade samt nu
levande ättlingarna.

 

 

Sedan årsstämman avslutats, samlades man till gemensam middag i
Trädgårdsföreningens festvåning, där ett blommandemiddagsbord väntade.
Talen avlöste varandra. Talet för Norgeföljdes av »Ja, vi elsker...» och på Jens
Ludvig Hösts svarstal följde »Du gamla, du fria...».

 

Sigurd Smith berättade roande om gamla Smithar och deras öden. Per
Wendelbo erinrade om sin tid som norsk legationssekreterare i Stockholm och
tackade för svensk-norsk gemenskap. Norrmannen Paul Smith tackade för allt
broderlandet gjort för Norge under dess lidandesår» ej minst på det humanitära
området Brigadgeneral Read talade om sina många vackra minnen från
ungdomstidens Sverige och Grebbested. Eric Read är ju systerson till Dita
Gahm, tjänstgjorde som sambandsofficer vid den svenska Saarbataljonen, har
deltagit i två världskrig och gjorde som ingenjörsofficer en stor insats då det i
slutet av andra världskriget gällde att hindra de vikande tyskarna att förinta de
holländska dammbyggnaderna. Häradshövding Jan Smith talade som repre-
sentant för vår fädernestad Strömstad och om det myckna som där minner om
släktens förgångna.

 

Efter middagen höll Dita Gahm ett med ljusbilder illustrerat föredrag om vår
gamla släkt. Som alla vet, har Dita under åratal skapat en samling »Smithiana»
av enastående art, med brev, handlingar, protokoll och många andra minnen frän
släkten, varigenom hon skaffat material till sin för några år sedan utgivna »Från
galiothernas och briggarnas tidevarv». Denna gång fingo vi intressanta glimtar
från det gamla handelshuset i Strömstad med dess lyckosamma frukter och
välseglande handelsfartyg, men även om bistra tider, om krig och örlig samt om
förhärjande eldsvådor och om kolerans härjningar i den lilla staden.

 

Vackert tecknades även ramen kring Emilie FlygsreCarléns barndoms- och
ungdomstid. Fem unga damer i 1810-tals dräkter bidrogo också att skänka
tidsfärg åt ett föredrag som vittnade om stor inlevelse och kärlek till släkten och
dess öden.

 

Sedan därefter dansen vidtagit och pågått tills det började dagas samt man
hamnat på någon glad nattsexa i ett trevligt Göteborgshem, var detta släktmöte
avslutat, till heder för arrangörerna och glädje för deltagarna. Man konstaterade
ett totalt medlemsantal i föreningen av 132 personer.

 

 

Fjärde släktmötet i Stockholm den 6-7 maj 1949.

 

Egentligen skulle detta släktmöte ha gått av stapeln redan under 1948, men
förhinder av olika slag föranledde ett uppskjutande till år 1949.

 

Sedan som vanligt styrelsesammanträde avverkats dagen före samt lunch
intagits i Anders Smiths vackra Strandvägshem, var lördagen den 7 maj 1949
årsmötet utlyst att äga rum i Kungl. Automobilklubbens lokaler kl. 14.00.

 

Anders Smith hälsade alla välkomna och föredragningslistan genomgicks raskt
Parentation hölls över de bortgångna, bankdirektör Hjalmar Estberg, fru Gunhild
Smith, f. Öijerfeldt samt köpman Ture Werner.

 

Den 89-årige Sigurd Smith skulle vi ej mer återse, han avled också år 1949.
Samma år gick även direktör Richard Hedlund i Mariestad bort I stadgarna
gjordes ett tillägg, varigenom styrelsen utökades med två styrelsesuppleanter.
Invalda blevo överste Ragnar Smith och överingenjör Jan Smith.

 

Till hedersledamot valdes med acklamation fru Gertrud
Smith, F. Ekelund. Man beslöt att låta tillverka ett medlemsmärke att bäras vid
släktmötena. Sekreteraren meddelade, att en släktmatrikel förelåge i korrektor
samt anhöll om kompletterande uppgifter.

 

Härefter höll överste Ragnar Smith ett utomordentligt vackert och väl framfört
föredrag om författaren Einar Smith, där han mot bakgrunden av Einar Smiths
barndons och uppväxttid tecknade hans litterära utveckling under ett allt rikare
författarskap, omfattande både romaner, noveller, skådespel och dikter. Alltför
tidigt stäckte döden hans mångsidiga författarskap, men han lämnar efter sig ett
livsverk, som skall bestå och som blivit till heder för hans namn och vår släkt. Det
vackra, stundtals gripande föredraget framfördes med den borne stilistens
pregnans och mottogs med det varmaste bifall.

 

Kl. 19.00 samlades 69 medlemmar till middag på Rosenbad, i vars vackra
festvåning ett ståtligt bord väntade. Talen följde så gott som ritualenligt. Mellan
ordföranden och vice ordföranden utkämpades den sedvanliga lilla
skärmytslingen och när ordföranden avslutat sitt anförande, kastade han en
bekymrad blick över den glada församlingen och sade; »Ja, om det är någon
som tänker hålla tal, så råder jag honom att göra det nu, ty seden talar vice
ordföranden, och han slutar aldrig.» Allmänt jubel.

 

Efter middagen samlades man till tagande av en gruppbild av de närvarande
med sedvanliga svårigheter för fotografen att gruppera och få ordning på de
lekfulla middagsgästerna. Men bilden blev som bekant, mycket lyckad.

 

Sedan vidtog som vanligt dansen, behagligt interfolierad av den sympatiske
lutsångaren Vilhelm Julinder, som med sina stockholmsbetonade Bellanssånger
sjöng sig in i våra hjärtan. Genom Rosenbadshöga fönster såg man strömmen
glittra i nattljuset och i söder tecknade sig gamla stadens hus och kyrkspiror mot
majhimlens clair obscur. Kvällen blev till ett av livets smultronställen. Och
släktgemenskapen växte allt starkare.

 

 

Femte släktmötet I Oslo den 9-10 september 1950.

 

Flera gånger hade vi tillsammans med våra norska fränder dryftat möjligheten att
förlägga ett släktmöte till lämplig plats i Norge. Men vi visste också vad våra vän-
ner på andra sidan Kölen haft att genomlida under och efter ockupationsåren.
Såren voro långt ifrån läkta och det hade rått dyrtid och svårigheter i mångt och
mycket. När därför våra norska vänner redan år 1949, endast 4 år efter kriget,
började överväga möjligheterna att förlägga nästa släktmöte till Oslo, blev vi alla
mycket glada.

 

Vi visste i förväg att detta skulle bli det bästa medlet för att utan alltför stor
tidsspillan och kostnad kunna samla i Norge boende släktingar, och våra
förhoppningar blev också infriade.

 

Av det sextiotal släktmedlemmar som samlades i Oslo, var nära hälften norrmän
och norskor, icke blott från Oslo, utan även från Horten, Trondheim och Bergen.
Den 85-åriga fru Ellen Wendelbo var släktmötets »grand old lady» - det blev
hennes första och enda samvaro med vår släktförening. Välsignelse över hennes
vackra minnet

 

På fredagen den 8 september 1950 började de svenska gästerna anlända. En
särskild mottagningskommitté hade av norrmännen tillsatts, vilken i detalj ordnat
allt för de gästande svenskarna, vi blev hälsade vid Öslbanestasjonen och
inkvarterade på goda hotell.

 

I våra rum på City, och kanske på andra ställen också, mötte oss blommor i
svenska och norska färger på borden. Vi kände oss välkomna redan från början.
Samma afton omhändertogos vi av flera familjer, bl. a. Leif och Alfhild Buchholtz'
ute i Nordstrand. Septernbervädret var strålande och Oslo vackrare än någonsin.

 

På lördag den 9 september hade släktföreningen styrelsesammanträde på hotell
City. Övriga använde förmiddagen till sightseeing i staden, varvid man ej för-
summade att ta det nya rådhuset I ögonsikte. Carl Johans gate var fylld av
pulserande trafik och den rika grönskan kring slottet hade börjat skifta i höstens
färger.

 

Vid styrelsesammanträdet diskuterades möjligheten att bilda en filial av
släktföreningen i Norge, vilken fråga även upptogs på dagordningen vid själva
släktmötet. Efter inlägg av kommendörkaptein Höst och konsul Wendelbo beslöts
att förslaget skulle bordläggas och vidare utredas.

 

Ett par representanter för styrelsen gjorde under förmiddagens lopp uppvaktning
dels hos svenske ministern frih. Beck-Friis, dels i norska utrikesdepartementet.

 

KL 19.00 samlades man till årsmöte i Norsk Handelsstands vackra festvåning vid
Carl Johann 37. Anders Smith öppnade mötet med hjärtliga hälsningsord, särskilt
till de norska fränderna, samt höll parentation över Sigurd Smith, Richard
Hedlund, Holger Allsing och Hjalmar Hammarström. Vidare tackade ordf. för
uppvaktningen på hans 75-årsdag under sistlidna juni månad och för den vackra
ordförandeklubba, släktföreningens ordf. tilldelats.

 

Enär styrelsens mandat utginge med detta årsmöte, förrättades nyval, varvid
styrelsen omvaldes. Revisorer blev överste Ragnar Smith och bokhandl. Richard
Larsson samt deras suppleanter kapten Claes Smith och juslitierådinnan Birgitta
Petrén.

 

Härefter samlades man i den stora bankettsalen till en festlig måltid. Även här
fotograferades sällskapet. En rad tal hölls, Du gamla, du fria samt Ja, vi elsker
klingade begeistrat efter hyllningarna för de båda broderfolken, Eivind Krohns
chevalereska tal för damerna besvarades käckt av Alfhild Buchholtz, och Per
Wendelbo talade för ordföranden samt överlämnade en gåva.

 

Dagens 78-åring, Hulda Wiman, blomsterhyllades. Ett stort antal nya och glada
bordsvisor avsjöngs till allmän förtjusning. Sverre Wendeibo var den lycklige
tillfällighetspoeten för de flesta.

 

Vid kaffet höll Fröken Elsa Jensen, Bergen, ett utmärkt föredrag om släktens
både »första» och »fjärde gren» och om släktens öden i Norge, med roande
inslag och personliga hågkomster. Applåderna kommo från hjärtat. Föredraget
finns numera tryckt och utsänt till alla medlemmar av släktföreningen.

 

Under promenadpolonaisens pompösa toner tågade så den glada skaran, med
Anders Smith och den vitala Ellen Wendelbo ut i danssalen - och så dansades
det nästan tills dagen började gry. Alltså en välordnad, stämningsfull och för

föreningen betydelsefull dag, som alla deltagare skola minnas med stor glädje
och tacksamhet.

 

På söndagsmorgonen dagen därpå strålade Oslo i sol, då våra medlemmar
samlades till gemensam bussresa genom staden. Efter att ha beundrat
Rådhusets mäktiga stenmassor och vackra skulpturer, ställde vi färden till
Vigelandaparken, där den storslagna anläggningen - en enda mans verk -
beskådades.

 

Härefter fortsattes turen genom Oslos ytterområden och den gamle byen, och
man kunde konstatera den snabba utveckling, bebyggelsen på senare år
undergått. Till sist styrdes kosan till Frognersætern och Holmenkollen, där en
utmärkt lunch väntade. Under våra fötter bredde sig staden ut i vänligt sotdis och
Oslofjorden låg blå och glittrande. Stämningen var god och glad denna
underbara brittsommardag.

 

Så återvände man till staden, där Carl Johann var överfull av
söndagspromenerande och propagandister för den pågående Rödakorsveckan,
allt under det att musikkåren från ett brasilianskt örlogsfartyg konserterade
framför universitetet.

 

På aftonen var svenskarna inviterade i olika familjer, där vänliga värdar och
värdinnor gjorde allt för gästernas trevnad. Och så började tågen att rulla mot
Sverige, för så vitt man icke tankade sitt eget dollargrin.

 

Årsmötet blev ett uttryck för gemenskapen med våra norska bröder och systrar
och ett tillfälle för oas att råka dem i deras egen miljö. Det blev också en hyllning
tilt både Rutger Carl Smiths och till Edvard Smiths efterkommande i Norge och
ett besannande av hurusom även dessa släktgrenar skapat sig ett ansett namn i
sitt nya fosterland. Värmande var att förnimma hurusom släktkänslan alltjämt
lever stark i norska bröst.

 

Kanske tåg det alltjämt ett skimmer av vemod över vännerna i Norge. Det tar tid
att hämta sig från ockupationens och krigets elände. Det tar tid att förstå varför
neutrala land behövde utsättas för allt detta lidande och det tar än längre tid att
förlåta och glömma. Vårt gamla broderland kampar alltjämt med svårigheter av
många slag. Desto större värde satte vi svenskar på att få komma, desto högre
skattade vi den gästvänskap som lyste och värmde.

 

 

Sjätte släktmötet i Strömstad den 28-29 juni 1952.

 

Det var allas vår vän häradshövding Jan Smith som åtagit sig att med sin makas
hjälp ordna för årets släktmöte, ett uppdrag som han fullgjorde till de närvarandes
tacksamma glädje.

 

Redan på fredagskvällen den 27 juni började de resande släktmedlemmarna
samlas hos Jan och Marit och det visade sig småningom att ett sextiotal
medlemmar, varav 8 norrmän, hade infunnit sig. På lördagsmorgonen samlades
styrelsen i tingshuset för att som vanligt förbereda dagens årsmöte, varefter
lunch intogs hos Jan och Marit. Det lilla vänliga Strömstad låg inbäddat I leende
försommargrönska, skada blott att solen denna gång var ganska sparsam.

 

Kl. 17.30 öppnade Anders Smith mötet på Stadshotellet. Vice ordf. förrättade
parentation över de under året avlidna medlemmarna Ellen Wendelbo, Elin Natt
och Dag samt Rutger Smith. Vid valförrättningen meddelade Anders Smith, att
han icke önskade förekomma till återval, något som han redan anmält för
styrelsen. Som hans avsägelse var definitiv, återstod till slut endast att respek-
tera hans önskan. Vice ordf. frambar styrelsens och föreningens varma tack och
hyllning för det förnämliga sätt varpå Anders Smith under nära sju år fört
klubban, varefter han med acklamation valdes till släktföreningens Förste
hedersledamot.

 

Till ny ordförande valdes överste Gustaf Smith, varefter styrelsen efter
konstituering kom att bestå av

 

Ordförande
vice ordförande
sekreterare
skattmästare
historiograf o. klubbmäst.
ledamot

överste Gustaf Smith
häradshövding Jan Smith
disponent Gösta Smith
doktor Inge Smith
fru Dita Gahm
fru Helga Smith

 

Styrelsesuppleanter blevo överingenjör Jan Smith och överste Ragnar Smith, till
revisorer valdes justitierådinnan Birgitta Petrén och bokhandlare Richard Larsson
samt till deras suppleanter hypotekskamrer John Flodin och kapten Claes Smith.

 

Till hedersledamöter utsågos fruarna Sigrid Nycander, Jenny Read och Hulda
Wiman.

 

Efter årsmötets slut förflyttade man sig till Grand Hotel, där Jan Smith arrangerat
en god och välordnad middag. Gästernas humör och aptit var strålande. Vackra
och vänliga tal höllos på svenska och norska och en versifierad hälsning från den
85-åriga Sigrid Nycander föredrogs. Till sist berättade Dita Gahm en del
dramatiska episoder från den gamle Rutger Smiths skiftesrika levnad, i
anslutning till sin nyutkomna bok: »Från galiothernas och briggarnas tidevarv».

 

Efter kaffet tråddes dansen i den ljusa sommarkvällen, interfolierad av Carl
Gustaf Hulthes träffsäkra Rolf-imitationer vid pianot. Och Strömstads många
badgäster hade för länge sedan uppsökt sina sovställen då »godnattvalsen»
förklingade.

 

På söndagsmorgonen låg ångaren »Stjärn II» med ångan uppe väntande vid
kajen. Vädret var grått och regnet hängde i luften. Vår färd ställdes till Sydkoster
och det lummiga Ekenäs, där en riklig lunch var anordnad å pensionatet. Man åt
och drack och trivdes, tills båten stävade hemåt mot Strömstad, och den starka
luften från Skagerak gjorde oss nog en smula sömniga.

 

Och så skildes vi med vackra minnen.

 

 

Sjunde släktmötet i Stockholm den 26 september 1953.

 

Vi kommer nu till det sista släktmötet före tioårsperiodens avslutning. Enligt
beslut I Strömstad skulle det förläggas till Stockholm under senare hälften av
september 1953.

 

Åter hade vi lyckats få disponera den trivsamma Sjöofficersmässen på
Skeppsholmen, men detta torde också vara sista gången, emedan, ifråga om
utomstående, vissa restriktioner trätt i kraft.

 

Efter styrelsesammanträde hos den alltid lika gästvänlige Gösta Smith i
Djursholm, varunder bl. n. man diskuterade den bästa användningen av doktor
Inge Smiths högintressanta slakttavla över hela vår släkt alltsedan de första
kända medlemmarna, skedde samling till årsmöte på Sjöofficerssällskapet kl.
17.00.

 

Den nye ordföranden hälsade alla välkomna, varefter vid valen överingenjör Jan
Smith uppflyttades till ordinarie styrelseledamot varjämte kommendörkapten
Bengt Hedlund och direktör Carl Smith blevo styrelsesuppleanter. Överste
Ragnar Smith hade av hälsoskäl anhållit att icke ifrågakomma till återval.
Släktföreningens svenska »grand old lady», fru Gertrud Smith, tilldelades
föreningens hedersnål med rosett, och den intagande nittioåringen mottog
densamma med ungdomligt behag.

 

Parentation hölls över de hädangångna, skeppsredaren och förste
hedersledamoten Anders Smith, fru Sigrid Nycander, civilförsvarsdirektör Jan
Smith samt doktor Harry Smith.

 

Efter mötesförhandlingarna höll ordföranden ett kort föredrag om »Salomon
Smith, sångaren och musikern». Därmed hade våra tre mest kända
släktmedlemmar, Emilie Flygare-Carlén, Salomon Smith och Einar Smith, fått
envar sin minnesgärd. Föredraget om Salomon Smith har som bekant utsänts till
medlemmarna.

 

Efter mötets avslutning bänkade vi oss I det ståtliga gunrummet, där en delikat
middag väntade. Förutom hälsningstalen hölls tal för våra norska vänner,
avslutat med »Ja vi elsker...». Det besvarades varmhjärtat och spirituellt av
Sverre Wendelbo, som med sin Margithvar närvarande. Ett allvarligt och
gripande inslag i den glada festen blev en dikt av Sverre Wendelbo, ägnad de
hädangångnas minne. Vi sjöng den unisont till melodien:»Blott en dag, ett
ögonblick i sänder...». De vackra slutorden tydde:

 

»Lad da ånd og tanker lyse freden
over liver henfaren frende, venn!
I ett öyeblikk av evigheten
blomstrer i vor sjel en rosengren.
Det er sangen om de mange kjære -
på hver grav vi lar en tåre bo,
den skal takk og vennehilsen være
og et pant på vi er slekten tro.»

 

Det var något av vår släktförenings innersta mening och vackraste föresatser
som klingade ut i dessa djupt kända ord.

 

Ett antal vänliga telegram upplästes, en glad visa på melodien »Calle Schewens
vals», också med Sverre som författare, sjöngs unisont och Sven Klemming
tolkade i välfunna ord samvarons glädje.

 

Den stora salens blanka golv lockade och musiken intonerade »An der schönen
blauen Donau». Unga och gamla trådde dansen» och vi kände alla inom oss vår
släktdevis lysa:

 

Öppen famn mot en och var

i ljusa som i mörka da'r.

 

––––––––––––

 

Så har det förgått, detta vårt första och betydelsefullaste decennium av vår
släktförenings tillblivelse och utveckling. Måhända finnas de som icke helhjärtat
tro på en släktförenings egenvärde och betydelse för framtiden. Detta
sammanhänger ju i första hand med den känsla man personligen har för dem
som bära samma namn och med vilka man år befryndad på nära eller
avlägsnare håll.

 

Man bör nog inte begära att denna släktkänsla skall vara medfödd hos de unga.
Fastmer fordras det ett liv med många tillfällen till sammanträffanden och
karaktärsstudier för att inom en själv ett behov skall vakna att söka kontakt med
fränderna. Man måste ha haft tillfälle att en smula studera släktens historia och
dess öden, man måste ha undfått detta allmänmänskliga intresse, som hjälper en
att upptäcka gemensamma drag hos en samling befryndade individer.

 

Vi Smithar ha nog ej alltid varit »Guds bästa barn», hetsiga, uppbrusande, fallna
för överilade handlingar, dominanta och påstridiga. Men kanske finns det också
släktdrag som visa att vi ej äro långsinta, att vi äro lättrörda att vi njuta av allt
vackert i världen, att vi älska naturen, att vi ej äro rädda att kämpa för en god sak
och att vi har en energi som kan försätta berg. Eller, med ett ord, att vi lever för
fullt, livsbejakande, stämningsmänniskor, med en smula mystik i blodet, att vi
älska musiken och att ingenting så kan besegra oss som godhet och mildhet.

 

Ja, så har vi under ett tiotal år haft tillfälle att en smula fastare än förr knyta
banden mellan familjer på olika orter, mellan svenskar och norrmän, mellan unga
och gamla. I vår vilsna värld, där så mycket av ideella värden förtrampas och
förhånas och där kampen för tillvaron ofta förtager oss möjligheten att samla oss
till eftertanke och tacksamhet för livets gåva, där har, vågar jag tro, en
släktförening sitt stora berättigande. Ty den skapar en gemenskap, en
trygghetskänsla, en ideell samhörighet, som blir ett gyllne föreningsband och en
tröst i stunder då sinnet är tungt och livet tomt

 

Och framför allt __ det är de unga hos oss som skola väckas till känsla och
ansvar för släkten och dess traditioner. Det är de unga, som skola länka vår
släkts öden när vi gamla slutit an till »Den store, hvite Flök».

 

Linköping en sommardag 1955.

 

GUSTAF SMITH.

Powered by Family Tree PHP 1.0.1 © 2009-2010 Gerrit Veldman